Jennalillfisan

Thomas åkte som sagt igår och det har fått mig ännu en gång att inse att detta är inte rätt.
Bland vänner och familj är vi en familj men hemma är vi det inte.
Mitt hjärta är så krossat att jag orkar inte längre.
Visst har vi båda gjort saker som inte varit bra men jag gör som vanligt att bara låta det va och sen blir jag ledsen när jag är ensam.
Jag har gråtit stort sett sen han åkte vilket inte känns bra inför Jenna.
Visst har resan varit planerat länge och det är inte det som är problemet.
Jag vet inte hur jag ska formulera hur jag känner.
Det finns inget kvar längre.
Jag orkar inte kämpa med något som är helt dött.
Om han läser detta så ska han stanna där han är för vill han vara själv så ska han få var det.
Jag är dum som låter honom göra som han vill.
Han vill inte lyssna på kompisar som säger att han kanske inte är snäll mot mig.
Jag är dum som stannar kvar.
Jag har inget självförtroende kvar för det är verkligen kört i botten igen.
Det är kanske bästa att jag är själv istället.
Ingen förtjänar mig när jag mår som jag mår nu.

*kram*