Älskade Farfar...
Nu är denna jobbiga dag snart slut.
Det är 1 år sen min älskade farfar lämnade oss.
Han hade varit sjuk ett tag och gått ner i vikt.
Han fick reda på att han hade cancer på skärtorsdagen förra året och de sa att han inte hade långt kvar.
Högst 2 månader tror jag.
Men det gick fortare än så för på annandag påsk gick han in i en sockerchock för han hade åldersdiabetes.
Då hamnade han på sjukhus och dog på lördagen efter påskafton 2009.
Som tur var träffade jag honom på påskafton för vi var på mässan och fikade hos farfar och farmor efteråt ihop med Thomas och mamma.
Det var jobbigt att se honom för han kunde knappt inte äta men jag är glad att jag såg honom en sista gång.
Han visste att jag var gravid men han sa att han aldrig skulle få träffa det barnet när jag berättade det för honom.
Han visste att han inte hade långt kvar.
Min farmor är stark kvinna och helt underbar.
Hon betyder mycket för mig.
Jag har alltid haft en bra kontakt med dem för att jag var en del hos dem när jag var mindre.
Min mamma har hjälpt till mycket under den sista tiden innan han gick bort men även efter.
Jag är stolt över min mamma oxå.
Jag är stolt över hela min familj.
Jag ska försöka ringa min farmor nu i veckan.
Kändes konstigt att göra det idag.
Nu väntar duschen.
Rune Gustafsson
19290705 - 20090418
*kram*
